Vikten av att uttrycka känslor verbalt

Detta är något jag funderat mycket på, både under mina många år som pedagog och min än så länge kortare bana som terapeut: En människa som inte klarar av att verbalisera det hen känner, kommer under sitt liv bli alltmer frustrerad och arg, och känslan av att vara missförstådd och ensam kommer att växa som ett ogräs om våren. 

Ett exempel som inte ens behöver en källa är spädbarn. Varför skriker de när de vill något? Helt enkelt för att det är den enda kommunikationskanal de har, eftersom de ännu inte ha ett språk. Det är faktiskt ingen större skillnad med oss vuxna. En person som inte förmår uttrycka det hen känner, kommer snart att börja bete sig på ett destruktivt sätt, kanske skrika, svära, slåss eller helt enkelt ta till vad medel som kan tänkas stå till buds för att döva det som inte kommer ut. 

Det är superviktigt att vi har ett tydligt språk att kommunicera kring känslor med, inte bara de lätta, fluffiga, ljusa - utan kanske i synnerhet de svåra. Låter detta självklart för dig? Gammal skåpmat? Grattis i så fall! Och fortsätt att uttrycka det du känner.